Нина Погодина - Читайте по-шведски

21 Hur gar det med lasningen? - Как (дела) с учебой?

22 Skapligt (разг.) - Нормально (Берт имеет в виду учебу)

23 Jasa, du borjar slarva igen. Na, det ar ratta tag, min gosse. - Вот как, ты опять начинаешь халтурить. Что ж, это правильные действия, мой мальчик.

24 Vi maste ha relief i tillvaron. - В жизни нужны перемены.

25 Inneborden gick honom mest forbi - На содержание разговора он не обращал внимания

26 och blev till en djupnande jordman for onda tankar - и все больше подготавливал (букв. углублял) почву для недобрых мыслей

27 for han laste pa lan - потому что он учился на деньги, полученные в виде ссуды

28 sa kunde hon nog hjalpa honom lite i den vagen - она могла бы помочь ему немного и в этом отношении

29 medan tankarna flot som i en gropig sjo - в то время как мысль лихорадочно работала (букв, мысли текли, как в неспокойном озере)

30 som en eternell - как бессмертник

31 ur kartonglocket - из крышки коробки

32 Hon pladdrade pa i ett. - Она продолжала болтать без умолку.

33 sa han inte forlorade drottningen - чтобы не потерять ферзя

34 ett par ganger tappade hon maskor - несколько раз она теряла петли

36 pa den ena skulle stickningen sitta upptradd - все вязание должно быть на одной (спице)

36 tankarna drev runt som pa stormpiskat vatten - мысли лихорадочно крутились

37 for jag tanker inte ge upp i bradrasket - потому что я не собираюсь быстро сдаваться

38 Jisses, gosse lilla, det var pa haret att gamla gumman trattade pa rumpan... - Господи, мой мальчик, старуха чуть не хлопнулась на мягкое место...

Jisses - восклицание, характерное для разговорного языка, соответствует в русском "господи". Gosse lilla - мой мальчик. Прилагательное в определенной форме употребляется после определяемого им существительного с эмфатической целью.

39 Gud signe tant - for tant ska do. - Благослови, господь, тетю, потому что тетя умрет. . ;

40 Sen brygger jag - А потом я сварю кофе

41 Han satt som en fjader - Он сидел как на пружинах (букв, как пружина)

42 Var det nagot som inte stod ratt till i alla fall. - Что-то все же неладно.

43 det krop val fram forstas - это, конечно, выяснится (букв, вылезет наружу)

44 Hon reste sig upp hon ocksa. - Она тоже поднялась.

Двойное подлежащее (hon ... hon) в шведском языке характерно для просторечия.

45 Hon tycks vara utgangen. - Кажется, ее нет дома.

OVNINGAR

1. Svara pa foljande fragor:

Hur blev Bert bekant med den aldre damen med pengar? Hade damen nagra anhoriga? Varfor beslot damen att testamentera sina pengar till Bert? Hur levde den gamla damen? Varfor beslot Bert att morda damen? Varfor valde Bert just denna dag for att morda damen? Vilket misstag gjorde han nar han utforde mordet? Tror du att han har lyckats med sitt dad?

2. Oversatt foljande meningar till ryska:

1. Aktenskapet skankte henne bara trator. 2. Att hon kanske var alltfor noga med vadringen pa morgnarna kunde ingen egentligen lasta henne for. 3. Hon kunde sitta ibland i sin ensamhet och blunda och fornoja sitt sinne med spekulationer over hur hon invaggade dem i forhoppningar. 4. Men nu hade hon inga slaktingar att dra vid nasan. 5. Hon holl pa att halka omkull. 6. Se upp for mattan du, den glider latt undan for golvet ar nybonat. 7. Hon var fortjust over att han retade sig pa hennes stickmani, det var ett tecken pa engagemang, nastan som svartsjuka. 8. Han skrapade med fotterna mot golvet, lat dem stanna pa mattan som rorde sig latt som en vinge pa det glashala golvet. 9. Varje besok hos henne lagrade sig ovanpa det foregaende och blev till en djupnande jordman for onda tankar. 10. En gang skulle han fa alltsammans - det hade hon bestamt bara for nagon manad efter deras forsta traff och det fanns skriftligt pa det med tva trovardiga vittnens underskrift forutom hennes egen. 11. Hon sag evig ut ibland. 12. Han horde henne rumstera om med burkar och porslin. 13. Mattan lag just som den borde gora, just som om hon halkat pa den, som om hon fallit och i fallet rakat fa sin sticka rakt genom hjartat. 14. Han vantade avvaktande som han skulle ha gjort vid andra tillfallen om hon inte oppnade genast. 15. De sista tankarna virvlade runt som dansande eldflugor mot ett svart draperi.

3. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:

en trata, osant, slaktingar, att passa upp, att skanka, rysligt, att reda sig pa nagot, att forarga nagon, att pladdra pa, gatfullt, i den vagen, att vara formogen, att skrumpna, ett franfalle, att stortrivas, underhallande, att arrangera, att repetera, att tycka om, att trycka nagon, markvardigt, underligt, att smale, ljudlost, oandlig

4. Hitta ord av typen nybonad i texten och forklara vad de betyder.

5. Forfattaren anvander ofta for som konjunktion. Hitta meningar innehallande for i texten, skriv dem ut och oversatt dem till ryska.

Reidar Jonsson SOMMAREN 1971 Ur: EMILIA, EMILIA

(Ett avsnitt)

Sommaren 1971 ar Emilia Charlotte Nordberg 77 ar. Hon ar ensamstaende,1 hon bor i en tvarumslagenhet i ett HSB-hus.2

Insatsen var 7 300 kronor,3 och de pengarna fick hon genom forsaljning av det hus som hon och August Nordberg agde tillsammans.

Hon bor i Hoganas4 och har gjort det i nastan femtio ar av sitt liv.

l den lilla tvarummaren har hon samlat de flesta moblerna och allt annat som horde huset till. I den gar hon mest omkring och "stokar".5 Det ar sallan hon gar ut. Det ar ocksa sallan nagot egentligen hander.

Emilia har all varldens tid att minnas sitt liv.

Som for de flesta ensamstaende och som for de flesta aldre manniskor, sker det en fortgaende avskarmning8 av saval gemenskap med andra manniskor som tankeutbyte om den varld som finns omkring henne.

Men hon lever och har en rik erfarenhet.

Kanske inte jamforbar med de vanliga matten och de manniskor vi vanligen brukar fa oss forevisade som nagra att lara av, men det att hon minns som hon gor, att hon finns dar i tvarummaren, att hon lever som hon gor i sin avskildhet maste bli en kunskap sa god som nagon.

Forr i tiden akte en upptacktsresande7 till Nya Guinea och fann den exotiska verkligheten. Det ar troligt att han

och vi skulle ha kommit langre om han i stallet hade knackat pa hos sin granne. Emilias anhoriga,8 de fa som finns, ar inte i stand att inratta ett annorlunda liv for Emilia.

De bade finns dar och inte finns dar i hennes liv.

Det blir som det faller sig eller passar, och till den som aldrig ror sig maste andra komma. Det kan lata sjalvklart och det kan lata latt. Men pa sa satt blir besoken ganska snart en institutionaliserad angelagenhet och inte naturlig.

Tiden spelar ingen roll i Emilias liv. Den ar mer eller mindre trivial och endast till for att halla saker och ting nagorlunda isar.

Sommaren 1972 ar Emilia Charlotte Nordberg 78 ar.

Hon ar ensamstaende, hon bor i en tvarumslagenhet i ett HSB-hus i Hoganas.

ANMARKNINGAR

1 Hon ar ensamstaende - Она живет одна

2 ett HSB-hus: HSB=Hyresgasternas sparkasse och byggnadsforeningars riksforbund - Всешведское объединение сберегательных касс и строительных кооперативов. Объединение квартиросъемщиков имеет в своем распоряжении дорогие кооперативные дома, квартиры в которых продаются всем, обладающим необходимой для~этого суммой денег.

3 Insatsen var 7 300 kronor - Пай составил 7 300 крон

4 Hoganas - город в южной Швеции

5 I den gar hon mest omkring och "stokar". - В ней (в квартире) она в основном ходит и прибирается.

6 sker det en fortgaende avskarmning - происходит постепенное отчуждение (ослабление контактов)

7 en upptacktsresande - исследователь, участник исследовательской экспедиции

8 Emilias anhoriga - родственники Эмилии

OVNINGAR

1. Svara pa foljande fragor:

Var bor Emilia Charlotte Nordberg? Hur gammal ar Emilia? Hur fick hon sin lagenhet? Har Emilia stora kontakter med omvarlden? Varfor har Emilia en rik erfarenhet? Kan hon dela av sin erfarenhet? Varfor vill forfattaren att manniskor ska komma och knacka pa hos sin granne? I vilken form ar den lilla novellen skriven och vilket syfte har den?

2. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:

ensamstaende; en tvarumslagenhet; Hon har all varldens tid att minnas sitt liv; att leva i sin avskildhet; en upptacktsresande; trivial; anhoriga

3. Hur uppfattar Du uttrycken:

Hon fick pengarna genom forsaljning; allt annat som horde huset till; jamforbar med de vanliga matten; manniskor, som vi vanligen brukar fa oss forevisade som nagra att lara av; en institutionaliserad angelagenhet

4. Beratta novellen och anvand foljande ord och uttryck:

a) ensamstaende, en insats, en tvarummare, en gemenskap, ett tankeutbyte, att knacka pa, att inratta, naturlig;

b) samla moblerna, att minnas sitt liv, jamfora med vanliga matt, sa god som nagon, som det faller sig, spela nagon roll, att halla isar

5. Forklara skriftligt hur Du uppfattar foljande mening i texten:

"Forr i tiden akte en upptacktsresande till Nya Guinea och fann den exotiska verkligheten. Det ar troligt att han och vi skulle ha kommit langre om han i stallet hade knackat pa hos sin granne."

Josef Kjellgren BUDSKAPET

(Forkortad)

Nar Jorgen Ruta letade sig fram utefter den krokiga och illa underhallna vagen som ledde in till den undangomda byn vid kusten langst i norr, kande han sig lika osaker som en efterspanad brottsling. En vass vind hade spelat upp i skymningen. Den kom flygande over den flacka jordbrukarbygden, som strackte sig i breda svep1 anda fram till den vidoppna havsvikens blasiga vatten. Landsvagen tog slut och overgick till en kantig och stensatt gata som vindlade tvars igenom samhallet. Utanfor varje liten butik hangde stora bodskyltar med texter som nastan var olasliga eller helt utplanade av alder och sonderfratta av rost.2 Segelsom-maren3 kurade ihop inne i sin tjocka kavaj och tog ut steget i hela dess langd, over hans huvud svangde jarnskyltarna

hotfullt och hamndlystet. Svarta skuggor flog upp som skramda nattfaglar framfor sjomannens fotter. Paketet som han holl inklamt under armen, tryckte han hardare intill kroppen. Detta knyte som var val och omsorgsfullt hopsurrat av slitstarkt svartbeckat segelgarn,4 hade han troget vaktat och burit pa alltsedan han startade fran Cobh,5 det iriska namnet pa Drottningarnas stad.

Jorgen Ruta kom langt bortifran. Han hade varit ute och rest en hel vecka. Han hade rest med bat och tag och bat igen. Och nar han antligen hade natt det europeiska fastlandet, hade han stigit ombord pa ett nytt tag. Han fardades pa biljett, som passagerare. Under hela sitt kringflackande liv som sjoman hade han aldrig varit med om att gora sa manga avstigningar och ombyten. - Nar resan for sista gangen svangde over mot norr och aterigen borjade narma sig en ny kust, blev jarnvagarna smalspariga, vagnarna traharda och uppehallen vid smastationer och anhalter allt tatare och langre.6 Han hade kommit till en del av varlden, dar man annu hade gott om tid.

Sjovinden, som stod styvt pa utifran det breda havssvalget, uppfyllde hela den smala bygatan med sin maktiga strom.7

Forst langst bort i den nordliga utkanten av samhallet fann segelsommaren antligen det hus som han sokte. Den brada hostskymningen holl da redan pa att glida over i nattmorker. Huset lyste vitt i skumrasket. Jorgen Ruta steg uppfor den korta cementtrappan. Nar ingen svarade pa hans forsta latta, nastan forsiktiga knackning, dunkade han knogarna hart och ihallande mot ytterdorren. Langt bort horde han det dova och avlagsna aterljudet av sina egna bultningar. Ingen kom och oppnade. Allt var tyst och tomt. Men segelsommaren hade en kuslig kansla av att vara iakttagen och granskad av sjalva det overgivna husets alla svarta fonsterrutor. - Efter annu ett par knackningar upptackte han ringklockan som satt inborrad i dorrposten. Tveksamt tryckte han sin breda tumme mot den slitna massingsknappen och lyssnade sedan lange. Nej, inte ett fotsteg, inte en rorelse. Ingenting annat an ekot av den sproda klocksignalen som surrade odsligt och avlagset langt inne i huset. Men nagon maste ha statt stilla och vantat alldeles intill forstugan. Ty plotsligt trycktes dorrhandtaget ner, laskolven drogs ifran8 och ett par kvinnoogon sag forskande pa mannen utanfor dorren.

Det sa odsliga och overgivna huset hade plotsligt fatt liv. Trots sin langa resa kande sig Jorgen Ruta bade oforberedd

och osaker, da han stod ansikte infor ansikte med den kvinna till vilken han hade ett allra sista arende fran sin skeppskamrat.

Kvinnan holl dorren pa glant. Med kroppen sparrade hon vagen in till huset. Efter nagra ogonblick av tyst granskning knep hon beslutsamt ihop lapparna och gjorde en rorelse for att dra sig tillbaka in i skydd av sitt eget hem.

Segelsommaren handlade snabbt och satte foten i dorrspringan. Darefter fumlade han av sig mossan9 och sa sitt namn och vad han ville.

- Jag ar i ett arende fran min kamrat!

Den gamla slappte dorrhandtaget och gjorde en rorelse for att undvika intrangningen. Hennes ansikte hade blivit vitare an det redan varit.

- Er kamrat... vad kan jag ha med honom att gora?

Trots radslan och den reumatiska varken hade den gamla damen stramat upp sig sa gott hon kunde. Hon stod rakryggad infor den frammande mannen.

Jorgen Ruta strackte med en hjalplos, nastan besvarjande rorelse fram det knyte som han burit under hela resan fran sodra Irland.

- Jo, er son var skeppskamrat till mig ombord pa skonaren Eagle,10 sade segelsommaren och pressade grapapperspaketet mellan handerna pa den overrumplade kvinnan.

Den gamla modern tog ett halvt steg baklanges in i rummet; Hon kanske var radd for framlingen samtidigt som hon ville halla sanningen borta ifran sig.

- Min son... har han skickat er hit till mej?

Jorgen Ruta stod med mossan i hand och hade svart att lyfta blicken fran den breda dorrtroskeln. - En vecka dessforinnan, da befalet ombord pa Eagle gett honom order att resa, hade han inte for ett ogonblick gjort klart for sig, att hans arende kunde vara sarskilt svar. Nu nar han antligen stod vid resans mal, kande han sig meningslost tomhant och barskrapad.11 Ett knyte hade han att overlamna. Ingenting annat. En halsning fran befalet och kamraterna ombord pa Eagle.